Jozie

Det debatteras vilt om hur en man skall vara. Gynning tycker attt Bond-mannen är underbar, andra vill att mannen skall vara någon som "är rädd att bli misshandlad på vägen hem från krogen" samtidigt som denna människa (Läs: Elin någonting på Expressen) klankar ned på andra kvinnors syn på mannen. Får man inte välja själv längre? Malin Wollin tycker att hennes karl är bäst, och ja, det låter faktiskt som att han är det, men ivf så är det ju så great att hon är lycklig :)

Hur vill Du att di man skal vara?

Jag håller med Gynning. Jag vill jaga. Jag har ett brinnande jaktintresse. Jag har extremt svårt för att bli nöjd, jag vill jaga, och ibland undrar jag om jag vill bli sårad. Sunt förnuft säger att det vill jag inte, men, jag har inga problem med att kämpa för att jag inte vill det. Jag menar att jag har inga problem med att leva på edgen till att bli sårad, så att jag måste kämpa lite extra för att det inte skall ske.

Jag tycker om att kämpa för det jag vill ha. När man inte längre behöver kämpa anser jag att det är kört. Detta stämmer i mycket, men framförallt i relationer.

Jag vill ha en man jag måste kämpa för, och jag vill ha en man som ställer krav på mig. Jag vill att min man skall kräva att jag alltid är snygg. Jag vill att han förväntar sig att jag har en aning solbränna - solar regelbundet, vältrimmade muskler - joggar och går på gym, och alltid matchande underkläder. Att jag använder stay ups eller strumpebandshållare - även om det är lättare och bekvämare med strumpbyxor (finns det något mer osexigt?). Att underkläder med seriefigurer etc är portade i vårat hus liksom myskläder av slaffs karaktär. Jag vill att min man alltid förväntar sig att jag gör mig snygg, klär mig fint, fixar håret, sminkar mig etc - även om vi bara skall vara hemma.

Jag vill ha en man som vet vad han vill ha, och som vill ha mig, inte därför att jag är en trygghet eller snäll - därför att jag helt enkelt är bäst och sjukt snygg när vi går ut tillsammans. Jag vill att min man skall vara stolt över att visa sig med mig, och jag är gärna någons trofé.

Jag vill ha en man som förstår att jag vill förstora tuttarna och läpparna - inte någon som säger att jag duger som jag är. För det är väl självklart - jag duger väl, men den dagen alla "bara" duger är den dagen vi förfaller. Och jag vill inte duga, jag vill vara den ultimata.

Jag är dålig på att välja män - kanske i min strävan efter att få sträva. Jag har varit med killar som knappt ens gillar mej, som misshandlar mej och är elaka - och det är inget jag vill ha. Jag vet vad jag vill ha, och jag vill ha det bästa, och för att få det bästa måste man vara bäst.

Som nu, på min radar är den eviga ungkarlen. Han som är sjukt snygg och flirtig. Han får vad han vill ha och är många flickors dröm. Varför ungkarl? Jag kan inte tolka det som annat än att han kräver det bästa - och därför skall jag erbjuda honom det.

Som ni läst plågas jag, helt utan anledning hör jag inget. Han får mig att längta och bli nästan tokig för jag tror att jag gått miste om det jag vill ha - han får mig att kämpa. Ju mer svåråtkomlig han är, dessto mer kämpar jag. Jag skall ha hem honom hit - och jag skall ge honom en glimt av vad som är bäst, jag,

Jag har nog alltid varit mer inne på bad players. Jag har alltid velat haft rockstjärnor som är sinnessjukt sexiga, som kör mc och dricker öl tillsammans med snygga tjejjer, som får vad de vill ha och tar det. Killar som kör gammla raggarbilar och kan plocka upp vem de vill - killar som får den de vill ha.

Kanske är det vad som lockar mig? Att när en karl kan få vem han vill, och ändå väljer mig?

Jag vill vara tjejjen som har det alla andra drömmer om. Och jag kommer bli henne..

Vi syns på crossbanan ;)