femton - imponerad varje gång
haha..varje gång jag skriver rätt nummer före inlägget utan att kolla innnan vilket nummer det hade sist så blir jag lika imponerad, jag har trots allt uselt minne!
har kommit till den del av storstädningen då jag inte vet riktigt vad som skall tas itu med härnäst... finns mkt att välja på! imorgon vet jag dock vad det blir.. sortera papper! har en hel del att gå igenom, närmare bestämmt, en hel hylla!! har pluggat på högskola 5 t i sträck, och innan det 1 t i uppsala - tro det eller ej, jag pluggade svenska! egentligen, är jag faktiskt sjukt bra på svenska, jag kan formulera mig som ingen annan brukar det heta, och jag kan stava, grammatik..ja, jag e svenskaproffs. och ja, journalistik kommer jag plugga förr eller senare, och jag kommer även ge ut några böcker, det är jag säker på..men här i detta flummiga bloggande visar jag sällan upp min språkliga briljans, det vet jag.. men jag skriver inte heller för att imponera eller göra rätt, nej, mer vardagsspråk, talsspråk och känslo-språk som jag skulle kalla det. och ja, jag vet att det är irriterande att jag sällan använder stor bokstav eller sätter ut endast en punkt. (men där gjorde jag det). Men, ja, jag är bara i en sån period då det känns rätt. Kanske beror det på mitt studieuppehåll jag har nu? Efter flera år på universitet och högskola med perfekt skriv-svenska, kanske jag måste släppa alla språkregler? Eller är det halvt medvetet stilistiskt? Jag vet inte riktigt, men nu när jag tänker på det blir det ju att jag skriver med versaler i början av meningarna ändå.. jaja.
Jag vet iaf att jag läste en riktigt bra bok, ska leta reda på titeln och tippsa sen.. den var väldigt stilistiskt irriterande! ord som mej, dej, sej och mycket annat, och faktiskt, sej? det är en fisk! sånt fanns genomgående i boken tillsammans med många andra språkliga fel, och nej, den var inte skriven på talspråk heller,, men fast det irriterade mej, så minns jag ju än boken fast det säkert är 10 år sedan jag läste den.. så hur schysst lyckades inte författarinnan då?? jag måste kolla vad den hette nu.. var det "pappas flicka?" eller kanske "...klänningen"? böcker jag vet är grymt bra och kommer ihåg just nu är dock "som stilla vatten" mfl. av Jennifer Lauck. Plus klänningen på pocketomslaget! jag köpte boken bara för att jag ville ha en sån balklänning!
detalj: det slutade med en kort vid lackklänning med massa tyll.. yes va snygg jag va!
har kommit till den del av storstädningen då jag inte vet riktigt vad som skall tas itu med härnäst... finns mkt att välja på! imorgon vet jag dock vad det blir.. sortera papper! har en hel del att gå igenom, närmare bestämmt, en hel hylla!! har pluggat på högskola 5 t i sträck, och innan det 1 t i uppsala - tro det eller ej, jag pluggade svenska! egentligen, är jag faktiskt sjukt bra på svenska, jag kan formulera mig som ingen annan brukar det heta, och jag kan stava, grammatik..ja, jag e svenskaproffs. och ja, journalistik kommer jag plugga förr eller senare, och jag kommer även ge ut några böcker, det är jag säker på..men här i detta flummiga bloggande visar jag sällan upp min språkliga briljans, det vet jag.. men jag skriver inte heller för att imponera eller göra rätt, nej, mer vardagsspråk, talsspråk och känslo-språk som jag skulle kalla det. och ja, jag vet att det är irriterande att jag sällan använder stor bokstav eller sätter ut endast en punkt. (men där gjorde jag det). Men, ja, jag är bara i en sån period då det känns rätt. Kanske beror det på mitt studieuppehåll jag har nu? Efter flera år på universitet och högskola med perfekt skriv-svenska, kanske jag måste släppa alla språkregler? Eller är det halvt medvetet stilistiskt? Jag vet inte riktigt, men nu när jag tänker på det blir det ju att jag skriver med versaler i början av meningarna ändå.. jaja.
Jag vet iaf att jag läste en riktigt bra bok, ska leta reda på titeln och tippsa sen.. den var väldigt stilistiskt irriterande! ord som mej, dej, sej och mycket annat, och faktiskt, sej? det är en fisk! sånt fanns genomgående i boken tillsammans med många andra språkliga fel, och nej, den var inte skriven på talspråk heller,, men fast det irriterade mej, så minns jag ju än boken fast det säkert är 10 år sedan jag läste den.. så hur schysst lyckades inte författarinnan då?? jag måste kolla vad den hette nu.. var det "pappas flicka?" eller kanske "...klänningen"? böcker jag vet är grymt bra och kommer ihåg just nu är dock "som stilla vatten" mfl. av Jennifer Lauck. Plus klänningen på pocketomslaget! jag köpte boken bara för att jag ville ha en sån balklänning!
detalj: det slutade med en kort vid lackklänning med massa tyll.. yes va snygg jag va!
Kommentarer
Trackback
